martinadf

Det är så lätt att svara på frågan "vad är du mest rädd för?" när man får den ställd. Man börjar bläddra genom listan för allt man är rädd för: höjder, spindlar, trånga utrymmen, hundar, ormar, att stå på scen...Men sen när man tänker efter är det nog inte det man är rädd för mest. Jag har lärt mig att förälskelse, beundran och kärlek gör konstiga saker med en. När man mår som värst och vill ha någon som mest, finns det nog ingenting som skulle hindra en från att klättra sig hela vägen upp i ett pariserhjul eller låta en orm slingra sig mellan armar och runt halsen på en. Jag vet inte om jag tycker att det är mest fint eller fel. Jag tror att det kan vara båda, för vem har sagt att fel inte kan vara vackert?